Pressmeddelande 29.6.2010 - Beslut om skatteförhöjning kan förhindra att åtal för skattebedrägeri behandlas

Högsta domstolen (HD) har meddelat två avgöranden om huruvida skatteförhöjning som påförts en fysisk person vid administrativt förfarande utgjorde ett hinder mot att behandla åtal för skattebedrägeri. I bägge avgörandena ansåg HD att skatteförhöjning som påförts en fysisk person är en påföljd som kan jämföras med en straffrättslig påföljd. Då blir det aktuellt att tillämpa den artikel i tilläggsprotokollet till Europakonventionen om mänskliga rättigheter som innehåller ett förbud mot att åtala och döma två gånger (”ne bis in idem”, ”inte två gånger för samma sak”). HD ansåg med stöd av Europadomstolens avgörandepraxis att förbudet mot att behandla samma sak två gånger ska tillämpas i fråga om ett skatteförhöjningsärende och ett skattebedrägeriärende som gäller samma gärning. Förbud förutsätter dock att skatteförhöjningen har påförts genom ett slutgiltigt beslut innan åtalet väcks.

I det ena avgörandet hade en norsk man som bedrivit företagsverksamhet i Lappland genom ett efterbeskattningsbeslut som fattades 2001 påförts efterskatt för skatteåren 1995 – 1998 och skatteförhöjningar på över 100 000 euro. Personen hade anfört rättelseyrkande över efterbeskattningsbesluten men återtagit det i december 2001 och betalat skatterna och skatteförhöjningarna under 2002. Åtal för grovt skattebedrägeri väcktes i februari 2004. HD ansåg att skatteförhöjningarna till alla delar hade påförts genom slutgiltiga beslut innan åtalet väcktes. Av denna orsak utgjorde de påförda skatteförhöjningarna ett hinder mot att behandla åtalet för skattebedrägeri och åtalet för skattebedrägeri upptogs inte till prövning. Rovaniemi hovrätt hade kommit till samma slutresultat och åklagaren och Skatteförvaltningens besvär gällde alltså hovrättens dom.

I det andra avgörandet hade åter en man från Helsingfors genom efterskattningsbeslut i mars, maj och november 2007 påförts efterskatter för skatteåren 2004 och 2005 och skatteförhöjningar på cirka 28 000 euro. Åtal för grovt skattebedrägeri väcktes i april 2008. Det var fortfarande möjligt att söka ändring i skatteförhöjningarna genom rättelseyrkande. HD konstaterade att skatteförhöjningarna inte hade påförts genom slutgiltiga beslut i det skede då åtalet för skattebedrägeri väcktes. Av denna anledning förelåg med stöd av Europakonventionen inget hinder mot att behandla åtalet för skattebedrägeri.

HD ansåg vidare att ett anhängigt skatteförhöjningsärende inte utgör något hinder mot att behandla åtal för skattebedrägeri. Den gällande nationella doktrinen i fråga om brottmål, dvs. att ett anhängigt åtal i ett brottmål förhindrar att ett åtal som gäller samma ärende behandlas, är inte tillämplig på ett anhängigt skatteförhöjningsärende och ett egentligt brottmål. HD ansåg att det inte varit motiverat att genom ett nationellt rättskipningsavgörande gå in för en sådan utvidgad tolkning enligt vilken ett ärende som är anhängigt eller annars inte avgjorts slutgiltigt jämställs med ett slutgiltigt avgörande om skatteförhöjning. Eftersom det inte förelåg något hinder mot att behandla åtalet för skattebedrägeri omfattade HD Helsingfors hovrätts dom, där personen hade dömts för grovt skattebedrägeri.

I bägge avgörandena konstaterade HD att det inte varit oproblematiskt med tanke på medborgarnas ställning att möjligheten att bli åtalad beror på om skatteförhöjningsbeslutet är slutgiltigt eller inte. HD ansåg att det inte är möjligt att ordna förhållandet mellan påföljdssystemen på ett heltäckande och tillfredsställande sätt genom rättskipningsavgöranden. Sådan samordning ansågs i avgörandena tillkomma den verkställande och lagstiftande makten.

Mera information: Referendarierådet Timo Ojala, tfn 01036 40073.

Avgörandena (på finska, dnr R2010/304 och R2010/323, 29.6.2010) kan beställas från registratorskontoret, tfn 01036 40050 eller korkein.oikeus@oikeus.fi.